I dag har Jilliz varit hos farbror doktorn. Han har varit hes i en vecka nu och jag tyckte att det var lika bra att kolla upp. Han är så rolig att gå med till veterinären, hur cool som helst, undersöker varje cm av både väntrum och undersökningsrum, hälsar glatt på alla och verkar trivas i största allmänhet. Så länge ingen tar i honom. Då bryter helvetet lös. Han låter som ett lejon och blir ”lite lätt” hystrisk. Han visa däremot inga som helst tendenser till att vilja bita. Så fort man släpper honom så är det som att vända på en hand, ” hej, har du nå´t godis till mig”!
Lattjo hund.
Annars är han pigg och glad och det känns skönt. Han har ju trots allt passerat 9 år.
Senaste kommentarer