Nu är det gjort. Jag har velat fram och tillbaka om jag ska kastrera Cleia eller inte och ju mer man pratar med hundfolk och veterinärer ju mer övertygad har jag blivit att det är bäst. Man eliminerar framtida livmoderproblem mm och man slipper löpen.
Så jag ringde i måndags till vet och fick komma redan i dag (onsdag). Hjälp, jag fick hicka och nästan panik, så fort. Nej, jag struntar i det!! Men så sansade jag till mig och sa, vi kommer. Och nu är det som sagt gjort. Det gick jättebra, inga problem.
Så nu är det koppel ett tag men det är ju en passande tid så det gör inte så mycket.
Om några veckor är vi på G igen.
Senaste kommentarer